På dagens schema stod det längdskidor. Det var bara att ta sitt pick och pack och bege sig till närmaste skidspår. Att jag skulle ta ut mig det visste jag men när det kom en (gissningsvis högstadieelev) i full karriär susandes förbi mina öron så slog tävlingsdjävulen inuti mig till, bara att lägga sig i rygg för att minska luftmotståndet. När jag efter ca sex kilometer inte orkade längre så släppte jag blicken från hans pjäxor och lät dem försvinna. men bara en kilometer från mål så skymtade jag några välbekanta pjäxor så jag borrade ner huvudet och körde, efter 900 meter så var jag ikapp och började en rasande spurt in över mållinjen. tröt, utmattad men stolt kollade jag upp och hörde sedan någon (tränare) ropa på min konkurrent bra jobbat, nu har du bara en mil kvar! För att han inte skulle bli ledsen över att bli slagen två gånger så beslöt jag mig för att ta återvända hem.